Byggnaderna i kvarteret kallas Miljonhusen, ett namn som syftar på de höga byggkostnaderna. Här öppnade Metropol-Teatern den 13 december 1913 i byggmästare Per August Werséns nybyggda
hus vid Lilla Nygatan i Södertälje. I huset mittemot Metropol, senare Grand bodde Filmprofessor Rune Waldekrantz (1911-2003). Svensk filmproducent och filmforskare. . Gift med Brita Klein 1947, far till Cecilia och Jan Waldekranz som blev skådespelare.
I sexårsåldern efter sin mors död fick Rune Waldekrantz en cinematograf i present av sin styvmor, den och närheten till Metropol-Teatern gjorde att han tidigt drogs in i filmens värld. På den vägen fortsatte hans liv och under studietiden vid Uppsala universitet blev Rune ordförande för Uppsalas Student Filmstudio. Därefter filmkritiker på Svenska Dagbladet, där Anders Sandrew hittade honom 1941 och anställde honom som produktionschef på sitt filmbolag.
Waldekrantz första produktion blev Rolf Husbergs Kan doktorn komma (1942), filmen blev en kassasuccé med konstnärliga förtecken. 1948 kom Hampe Faustmans Lars Hård och Främmande hamn och 1951 fick produktionen Alf Sjöbergs Fröken Julie det förnämsta priset i Cannes.
Minnesvärda filmer från hans sista år på Sandrews är Gunnar Skoglunds Vägen till Klockrike (1953), Arne Mattssons ”färgstarka” rysar-serie om deckarparet Hillman, som inleddes med Damen i svart (1958) och Sucksdorffs spelfilms debut Pojken i trädet (1961). Mai Zetterlings långfilmsdebut Älskande par (1964) blev en värdig avslutning på Sandrews.
Parallellt med sin karriär på Sandrews skrev Rune Waldekrantz flera betydelsefulla filmhistoriska verk. År 1964 utsågs Waldekrantz till rektor för Filminstitutets filmskola och 1970 blev han Sveriges första professor i filmvetenskap. Hans avslutade sitt livsverk med trilogin Filmens historia: de första hundra åren (1985–1995).
Läs mer på Facebook
Södertäljes biografer & närliggande 
Lämna en kommentar