Strand-biografen, med 256 platser i det Mattssonska huset på Järnagatan 1, hade ingången från Strandgatan nere vid Maren. Biografen invigdes den 6 december 1916 med filmen Trådlös telegrafi, ackompanjerad av en trio – ett tydligt tecken på den höga ambitionsnivån redan från start. Under stumfilmsepoken satsade Strand-biografen på framstående musiker. Mellan 1923 och 1929 arbetade violinisten Hilmer Westman här tillsammans med pianisten Curt Kronlund. Pianot, ett Grotrian Steinweg, hade köpts in från Tyskland vid biografens öppnande 1916. När ombyggnaden för ljudfilm inleddes 1929 blev musikerna arbetslösa och pianot blev kvar i lokalen några år, innan Hilmer Westman till slut köpte det.
Levande musikupplevelser
Göran Gelotte beskriver den påkostade musiksättningen på Strand-biografen:
”När filmen Jag kysser Er hand, madame med Marlene Dietrich visades hade man engagerat musiker som inte bara spelade utan även sjöng. Som det stod i annonsen: ’Filmen är beledsagad av sång samt väl vald musik.’”
Ett annat exempel var filmen Saxofon-Susi med Anni Ondra – ofta kallad Europas Clara Bow – där man hyrde in Sveriges då enda kvinnliga saxofonist, ”Saxofon-Pussi”, som dessutom var från Södertälje. Hon framförde filmens ledmotiv live i salongen.
Salongen och biobesöket
På Strand-biografen ansågs de bästa platserna vara längst bak, där publiken fick både huvudstöd och gott om benutrymme. Maskinrummet låg ovanför salongen, och ibland kunde besökarna höra maskinisten prata där uppe. Publiken gick in via en liten entré från Strandgatan. Biljettkassan låg rakt fram, med en minimal godisdisk till höger och ingången till biosalongen till vänster. Längst bak i salongen fanns två utgångar mot Strandgatan – och vid få besökare kunde man ibland smita ut samma väg som man kom in.
Från Strand till Saga
År 1930 registrerades Verner Wendel (Västmannagatan 3, Stockholm) som ägare. Inför ljudfilmens genombrott genomfördes en omfattande renovering mellan 1934 och 1937, och biografen återöppnade i oktober 1937 under nytt namn: Saga. Premiärfilmen var Folket i skogarnas land. Efter Verner Wendels bortgång 1940 tog hans hustru Elin Wendel över driften. Hon drev biografen fram till 1960-talet, då Saga införlivades i Europa Films biografkedja.
Maskinrum, värme och sista filmen
Under 1960- och 70-talen arbetade Roger Sellberg som maskinist på Saga. Maskinrummet var utrustat med två FP-5-projektorer för 35 mm film, med LI-bågljus. Roger var även filmklippare och klippte den sista filmen som visades på Saga – Göta Kanal.
”Maskinrummet var trångt och blev otroligt varmt på somrarna. I dag är lokalen helt nyrenoverad till teater och maskinrummet är rivet. Längst fram kan man dock fortfarande se spår av den gamla stumfilmsduken – egentligen vit färg direkt på väggen.”, säger Roger Sellberg. Nedläggningen Bakgrunden till biografens nedläggning var Arbetsmiljöverkets krav på förbättringar av maskinrummet. Europa Film valde då att lägga ner verksamheten. Den andra Europafilm-biografen i Södertälje var Grand. I ett tidningsurklipp från Expressen den 20 oktober 1981 pekades regionens två sämsta biografer ut: Saga i Södertälje och London i Stockholm. Huvudskyddsombudet i Södertälje hade fått nog när maskinisterna på Saga tvingades använda den så kallade duckwalk – hukande gång – för att bära tunga 35 mm-filmrullar genom en tre meter lång tunnel till maskinrummet.
Slutet på en epok
Den 14 mars 1982 tog föreståndaren ner affischerna och släckte neonskylten för sista gången. Ibland är det tyvärr nödvändigt att en biograf försvinner – men minnet av Saga vid Strandgatan lever kvar som en viktig del av Södertäljes filmhistoria.
Fler bilder, text https://www.facebook.com/sodertaljes.biografer
Södertäljes biografer & närliggande 
Lämna en kommentar